Som biodlare är man delaktig i en stor gemenskap. Vi kan träffa biodlarvänner från snart sagt hela världen, men aldrig att vi skulle bli utan samtalsämnen. Vi älskar ju våra bin, och vi tröttnar aldrig på att tala med varandra om dem. Det hindrar inte att vi biodlare ändå är lite olika. Skillnaderna kan ibland vara stora, men ur många synpunkter ändå inte betyda så mycket. Andra skillnader kan däremot vara av mycket större betydelse, ofta utan att vi inser det.

En del av naturen

Vi människor är beroende av naturen för vår överlevnad. När det fungerar bra liknar denna ordning något som skulle kunna kallas samexistens. Vårt nyttjande kan i bästa fall vara ett uthålligt och harmoniskt brukande men det kan också vara destruktivt och innebära irreversibla skador på naturen, förgiftning och förlust av genetisk mångfald.

Nästan allt som människan företar sig får konsekvenser för miljön i övrigt. Något av det viktigaste blir därför att i förväg analysera effekterna av de åtgärder som vi står i begrepp att genomföra. Tyvärr är inte detta så vanligt. Trots alla skickliga forskare stoppades inte användningen av t ex DDT och PCB förrän miljökatastroferna var ett faktum och freonernas förstörelse av ozonlagret hade redan gått långt innan man lyckades stoppa (eller åtminstone minska) utsläppen.

Orsaken till att det begås så fatala misstag kan bero på två grundläggande svagheter, nämligen vår oförmåga att se helheter och vår obenägenhet att lita till naturens egna lösningar. Oförmågan att se helheter får sitt genomslag inom alla sektorer i samhällslivet och medför att obalanser hela tiden uppstår på olika nivåer och av olika stor betydelse. Många gånger förstår vi att något är fel och känner oss manade att ingripa för att ställa allt till rätta. Att vi då använder oss av vår egen klokskap och nästan helt förlitar oss på den, är för de flesta av oss en självklarhet.

En helhetssyn på biodling

I naturen råder alltid harmoni i någon mening. Det betyder inte att det alltid är tyst, utan att det alltid finns en jämvikt eller i vart fall en strävan efter jämvikt. En sådan jämvikt uppstår inte utan att samtliga faktorer av betydelse har fått utöva sin påverkan. På det viset råder en helhetssyn. En sådan påverkan leder ofelbart till att den mest optimala lösningen vinner terräng i den situation som råder. Av olika anledningar kan en faktor komma att förändras, vilket kan ge effekter på övriga faktorer, som i sin tur… o.s.v. Denna påverkan, som då kommer att beröra hela systemet, förbises lätt om man vant sig av med att se saker och ting som delar av en helhet. Omvänt betyder det, att om man tillämpar en helhetssyn, så blir det lättare att förstå varför saker och ting är som de är, och varför de måste vara det.

I en helhetssyn är människan en del av helheten – en holisitisk syn – till skillnad från den antropocentriska uppfattningen som dominerar i västvärlden. Den sätter människan över naturen. Naturen står till vårt förfogande och vi kan hantera den som vi finner för gott. Denna uppfattning har lett till en rationalitet som snabbt fört oss framåt i rasande takt – mot den ekologiska katastrofen.

Många av oss odlar sina bin på det sätt som vi alltid har gjort, medan andra gärna prövar nya grepp och tekniker. Båda sätten kan vara riktiga. Yttre skillnader är inte viktiga. Vad som däremot är viktigt är att man har ett helhetsperspektiv när man odlar sina bin. Bina utövar ju ett starkt inflytande på sin omgivning och bidrar till att göra den ekologiska väven starkare och tätare. Bina spelar en viktig roll i naturen, samtidigt som bina själva är helt beroende av sin omgivning och av vad som händer där. Sannolikt känner vi bara till en bråkdel av dessa samband. På samma sätt är bisamhället en mycket komplicerad organism som vi inte heller vet allt om. Inte minst med hänsyn till detta är det betydelsefullt att en helhetssyn får råda när vi odlar våra bin och att vi inser att alla ingrepp och förändringar i bisamhället och i dess omgivning kan få konsekvenser som kan vara svåra att förutse.

Naturlig Biodling

Hur skall man då bete sig, när man odlar sina bin? Svaret heter "Naturlig Biodling". Vad är då Naturlig Biodling, undrar någon. Jo, till exempel att odla den till klimatet anpassade birasen, då ju naturen genomfört en mångtusenårig selektion. I Alaska odlar många det gula biet, och är då tvungna att ge uppåt 45 kilo vinterfoder. Det verkar inte rimligt. Ett annat exempel kan vara att hålla fast vid den storlek på vaxcellerna som utprovats av naturen själv. Risken är förstås överhängande att ett avsteg från detta skulle kunna ge upphov till problem, som man då försöker lösa med ytterligare avsteg från det som är naturligt. Ett tredje, och mycket aktuellt exempel, är att undvika en alltför långt driven inavel. Inavel är något som de flesta domesticerade bistammar lider svårt av. Naturen vill undvika inavel. I USA, och på många andra håll, används antibiotika för att hålla yngelrötan stången. Man hindrar att infektionen bryter ut men samtidigt håller man den vid liv och snart är den resistent mot antibiotika. På samma sätt är det i nästan alla länder med syntetiska bekämpningsmedel mot varroakvalstret. Redan finns på många håll resistenta kvalster. Säkert är att det finns många fler exempel.

För att kunna bedriva en praktisk biodling tvingas vi ändå till kompromisser. Vad som är viktigt är att kompromisserna inte går så långt att de av naturen utprovade lösningarna avseende bisamhällets grundläggande livsvillkor görs verkningslösa. I så fall har vi gått för långt och vi bedriver inte längre en Naturlig Biodling. Säkert kan det på många punkter uppkomma oenigheter om vad som kan kallas Naturlig Biodling, medan det i andra fall är självklart vad som faller inom eller utom ramen för detta. Vad som under alla omständigheter är kännetecknande för Naturlig Biodling är att varje företeelse i och omkring bisamhället betraktas som en del av ett större sammanhang, och att man i praktisk handling visar den största respekt för de lösningar som naturen, mer eller mindre tydligt, anvisar. Detta kräver både intresse och kunskap, och kanske kan man inte ta steget till Naturlig Biodling i ett kliv. Det viktiga är att man vidtar mått och steg för att nå dit.

Många företeelser inom den moderna biodlingen kan inte kallas naturliga, utan är ett utflöde av ett sätt att betrakta problem där man hellre läker symptom än åtgärdar den egentliga orsaken till problemet. Många av de manipulationer som våra bin har utsatts för under årens lopp har också skett utan hänsyn till att det av naturen utprovade systemet allvarligt har kommit att rubbas. Så kan det inte fortsätta!

Vi måste alltså:

• minimera användningen av kemiska bekämpningsmedel och främmande preparat.
• hålla våra bin på ett sätt som, så långt det är möjligt, överensstämmer med vad som är naturligt för dem.
• främja utvecklandet av binas eget försvar mot sjukdomar och predatorer.
• ta vårt ansvar för biet som art, och för den miljö som biet verkar i.
• inse den omgivande miljöns betydelse för bisamhällets sätt att fungera.
• använda all vår kunskap och förmåga till att samverka med naturen.

Kort sagt, vi måste börja bedriva en Naturlig Biodling.