VERKSAMHETEN I DALSLAND 2003

Aldrig tidigare har jag känt mindre entusiasm inför ett biår än detta år. Osäkerhet och oro snurrade i huvudet i stället för tillförsikt och glädje. Jag visste nämligen att varroan var på väg. Redan hade de första kvalstren dykt upp i ett biprov och jag hade dessutom hittat am. yngelröta i ett samhälle. Detta samhälle var åtgärdat, allt utbyggt vax i mitt förråd var nersmält, men räckte detta? Glädjande var att samtliga samhällen hade övervintrat och de verkade pigga och livskraftiga i början av april och vädret var först varmt och bra. Sedan kom en kallperiod, vilket gjorde att antalet ramar med yngel var i stort detsamma i mitten av maj som i mitten av april. Eftersom allt utbyggt vax var nersmält hade jag bara mellanväggar att sätta i andralådan. Det gjorde att utvecklingen ytterligare fördröjdes. När jag sedan hittar ett samhälle till med yngelrötan blev inte humöret bättre. Och när bitillsynsmannen kommer för att friskförklara mina samhällen visar det sig att det finns mer yngelröta.

Livet i gungning

Så var situationen i början av juni och allt tycktes gunga. Skulle det överhuvudtaget vara möjligt att bedriva drottningodling och parningsverksamhet på Lurö? Här gällde det att försöka reda ut situationen steg för steg.

Efter noggranna genomgångar så visar det sig att yngelrötan är begränsad till en bigård. OK! Då är det bara att sätta igång. Två veckor senare än 2002 blev odlingsstarten, men igång var vi. Vädret under juli var bra för parning och resultatet fram till i början av augusti låg på nästan 100 procent.

Inte så tokigt ändå

Det blev naturligtvis inget nytt rekord på Lurö i år, men det blev inte heller den katastrof det kunde blivit. 320 drottningar kom ut och 272 blev äggläggande, vilket är ca 50 färre än 2002. Inte så illa i alla fall!

På Lurö använde vi drönarsamhällen av stammen Bygdeträsk, som kanske kan ha en viss motståndskraft mot varroa. Vi vet naturligtvis inte om det är så, men vi måste gå vidare och i testbigårdar se om vi hittar skillnader hos drottningar som är parade Bygdeträsk och naturligtvis hos dem som har detta arv både på moder- och fadersidan.

Regn och torka på fel tid

En missräkning blev honungsskörden. Här i skogen är det främst hallon och ljung som gäller. Hallondraget regnade bort till hälften och ljungdraget torkade mestadels bort. Jag hamnade under 20 kg medan de flesta runt om ligger strax över 20 kg. Vi har hört om rekordskördar på andra håll och det är bara att gratulera. Ett annat år är det kanske vår tur.

Svärmning, trots allt

Hur har bina betett sig det här året? Temperamentet kan för det första inte bli så mycket bättre. Mestadels kan man jobba helt utan skyddsutrustning. Det känns skönt. Man blir liksom mera kompis med bina då. Kalkyngel är inte mycket att tala om heller. Visst finns det lite här och där men sällan så att det påverkar utvecklingen i samhällena. Däremot är svärmningstendensen för stor. Det här året med sen vårutveckling förutsatte jag att det inte skulle bli mer än någon enstaka svärmcell, men oj, så fel. När hallondraget tog slut i förtid kom de inte på något trevligare att göra än att tänka på svärmning, trots att inte samhällena var särskilt starka. En och annan vingklippt drottning försvann i onödan, men å andra sidan blev det ännu ett tillfälle att selektera på svärmtröghet.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis kan man säga, att det var ett problematiskt år men inte så katastrofalt som det skulle kunna blivit. Men även nästa år kommer man att ha fjärilar i magen varje gång man undersöker ett samhälle. Finns det tecken på yngelröta? Måste saneringen fortsätta? Nåväl, inte ta ut några problem i förtid. Det kan ju bli bättre än man tror.

Ingvar Arvidsson

E-post: Ingvar Arvidsson