APIMONDIA 2003 Ljubljana Sloveni

Vad är APIMONDIA

APIMONDIA (Apimondia International Federation of Beekeepers´ Associations) är den internationella biodlingens gemen-samma huvudorganisation. I organisationen ingår i stort sett samtliga världens länder. Organisationens president är för närvarande dansken Asger Sögaard Jörgensen.

Den praktiska verksamheten sker inom ramarna för 7 fasta ämnesområden: Binas biologi, Binas patologi, Flora och pollinering, Ekonomi, Teknologi och biodlingsredskap, Apiterapi och Biodlingen i utvecklingsländerna.

Vart annat år genomförs även en gemensam APIMONDIA kongress där platsen för årets kongress var Ljubljana i Slovenien under temat ”Beekeeping–a Way of Life”.

Officiella språk vid kongresserna är engel-ska, tyska, franska och spanska och dele-gaterna kan själva välja passande språk i den utrustning som delas ut vid föredragen.

Vid varje kongress ingår alltid en Expo med utställare från världens ledande företag inom internationell biodling. Ett omtyckt inslag vid alla kongresser är också de utflykter som värdländernas turist- och biodlare-organisationer anordnar.

Platsen för kongressen

Slovenien kan tyckas avlägset men kan lätt nås med flyg inom 2 timmar. Det gränsar i norr mot Österrike och i väster mot norra Italien. Huvudstaden Ljubljana ligger faktiskt i en liksidig triangel med München och Wien. Med sina böljande och skog-klädda bergsluttningar och vidsträckta fält skyddas Slovenien majestätiskt i norr av alpernas snöklädda toppar.

Genomförande och organisation

Allt var bäddat för en lyckad kongress, mycket arbete hade lagts ned av värdlandet för att de tusentals besökarna skulle få en innehållsrik vecka. I den detaljerade dagordningen fanns mängder av intressanta föredrag inom de olika ämnesområdena och svårigheten var snarast att välja det som kändes mest intressant. De olika numrerade föredragen i förkortade sammanfattningar kunde lätt hittas i den ”Book of Abstracts” som delades ut till delegaterna, ett dokument som säkerligen kommer att studeras av många vid hemkomsten. Troligen var hela Ljubljanas hotellkapacitet utnyttjad till bristningsgränsen för de tusentals delega-terna men av besökarantalet under de olika dagarna att döma kom alla tillbaka till förmiddagspassen. Vår Josef hade flera föredrag och kunde även presentera NordBi-projektets versamheter och även slå ett slag för nästkommande SICAMM- möte på Läsö. Katarina Stark hade bråda dagar som engagerad och aktiv samordnare i APIMONDIA- sekretariatet.

Dr. Janez Poklukar från Sloveniens Lant-bruksinstitut, president för den vetenskap-liga programkommittén, beskrev skämtsamt den typiske slovenske biodlaren som en man c:a 65 år med 18 samhällen och 22 kg honung i medelskörd. Bortsett från kupantalet är tydligen situationen liknande den här hemma.

Slovenska Biodlareförbundet är huvudorganisation för 200 lokala föreningar.

Läs vidare om kongressen i Ulla Nyströms trevliga artikel i Bitidningen Nr 11/12 2003.

Bland besökarna

I vimlet vid APIMONDIA kongresser blir det som alltid många igenkännande träffar både med våra egna ”kändisar” men nu också med SICCAM vänner från olika delar av Europa.

Intryck från biodlingen i Slovenien

På liknande sätt som Samuel Linnœus (1718-1797, yngre bror till Carl von Linné) år 1768 utgav sin ”Kort men Tillförlitelig Bij-Skjösel” som ett led att öka förståelsen för biodlingens värde i folkförsörjningen hade Slovenien sin Anton Janscha (1734-1773). Han var under tre år lärare i biskötsel vid hovet i Wien och skrev, under sitt korta liv, två böcker i biodling kanske främst för biodlarna provinsen Övre Carniola. Med sitt aktiva arbete med bina i denna del av Slove-nien ökades medvetenheten hos biodlarna om hur viktigt det var att bevara det bi som fanns i området och Carniolabina (Apis m. Carnica) blev på så sätt Sloveniens national-ras och också en symbol för ett litet lands strävan att bevara sin särart. För att skydda biet har man sedan många år tillbaka i lag beslutat förbjuda all import av främmande biraser. Att göra jämförelser med det sätt vi har behandlat vårt nordiska bi skapar åtmin-stone hos mig en tragisk och smärtsam eftertanke.

Slovenska biodlingscentret i Lukovica, uppfört med egna medel och egna krafter. ”Biodlarnas dröm om ett eget hus har gått i uppfyllelse”, som den slovenske jordbruksministern Frank But uttryckte sig vid sitt hälsningsanförande.

Der dume Schwede

Hos oss frestas biodlarna lätt att tro, att det inte har någon betydelse vilka bin man har, vi får ju ändå honung i våra kupor. Men biodlarna måste få vetskap om att man runt om i världen arbetar med att just bevara de ursprungliga biraserna och deras värde i den biologiska mångfalden.

Vid en av de platser som vi besökte blev jag vittne till hur en enskild biodlare av kort-synta skäl för alltid skulle kunna förstöra en bipopulations genetiska sammansättning. En ung sloven vid ett av de många stånd med olika honungstyper och produkter som fanns på platsen blev tillfrågad av en svensk biodlare om han var intresserad att prova buckfastbin. Den unge biodlaren försökte förklara, att han inte var intresserad och att det var förbjudet att importera främmande bidrottningar till Slovenien. Svensken stod dock på sig och föreslog att han väl ändå kunde köpa några buckfastdrottningar för att ”prova” på någon isolerad plats. Jag tror och hoppas att det inte blev någon affär men jag skämdes ändå som svensk biodlare och gäst i landet när sådant kan hända.

Tack vare Josefs personliga kontakter och ansträngningar för att vi skulle få träffa slovenska biodlare fick vi flera tillfällen att titta närmare på de slovenska carnicabina. På varje plats som vi besökte möttes vi av en öppenhjärtlig gästfrihet, som vi med tack-samhet ska minnas.

Allmän friparning

De biodlare som vi besökte visade upp bin som till temperamentet visade sig vara synnerligen fromma, trots ”normal” behandling och massor av besökare syntes inte ett enda aggressivt bi och jag försökte verkligen provocera dem. Förklaringen till det goda temperamentet känns mycket främmande för oss när man samtidigt berättade, att alla drottningarna friparades hemma vid varje bigård. Några inslag av gulbandade bin kunde inte upptäckas och heller inte några bin med förkrymta vingar. Enligt uppgift sker behandingen mot varroa enbart med oxalsyra. Alla former av synte-tiska bekämpningsmedel är förbjudna och honungen kontrolleras regelbundet av laboratorium. Jag är övertygad om att vi kan dra nytta av en hel del erfarenheter från de slovenska biodlarna och jag hoppas att vi med Josefs hjälp kan få möjligheter att ta del av detaljerna i deras praktiska kunskaper.

Frivilliga insatser

Trots att Slovenien är ett ”nytt” land med liten befolkning och har stora ekonomiska begränsningar har man med gemensamma ansträngningar och med framtidstro satsat på en uppbyggnad av en modern biskötsel. Som exempel kan nämnas en fantastisk anlägg-ning med ett antal föreläsningssalar som allt hade byggts på frivillig väg.

Vi kanske kan återkomma med mer fakta om slovensk biodling i kommande nummer av vår tidning.

APIMONDIA 2003 Ljubljana Slovenija