VERKSAMHETEN I JÄMTLAND
2003 Uttrycket ”när det regnar manna från himlen har den fattige ingen sked” håller dock för de jämtländska biodlarna detta sagolika år. Antingen har vi inte fattat vad som hände i kuporna (om vi ens brytt oss) eller också har det blivit brist på lådor och ramar. Fyra lådor per kupa brukar räcka men i år hade det varit underbart med ett par lådor till.
Ett fåtal biodlare har utnyttjat möjligheterna och fått en god bit över100 kg kupan. Andra har låtit energin rinna bort i svärmar pga dålig tillsyn eller också har bina tagit semester ute i flustren. Några har skattat ramvis och blivit ohjälpligt efter.
Till den senare kategorin hör undertecknad. Vid ett tillfälle konstaterade jag att ett samhälle fyllde en 10-ramars lågnormal på 2 dagar. Honungen var inte färdig men lådan var smockfull – så där obehagligt tung så att tennisarmbågen börjar opponera sig. Först trodde jag att de kittat ihop ramarna i den undre lådan, men så var det inte.
Hur kunde det bli så här bra? Vi tyckte ju att fjolåret var toppen och att då kunna tro på ett år med dubbel skörd var inte så lätt. Jag som brukar säga att två goda biår i följd aldrig inträffar!
Om vi tar det från början:
Vi hade en tidig start på våra samhällen. Säljen blommade redan i påskas, ca 2 veckor tidigare än normalt. Säljen utgör alltid startskottet för oss, så även i år. Sedan förlöpte våren och försommaren ganska normalt. Maj var inte speciellt drivande för växtligheten. När mask-rosen började sin blomning första dagarna i juni, vilket är helt normalt, blev det dessutom tämligen kyligt. Först i mitten av juni började värmen komma. I den vevan flyttade jag en bigård och noterade en obehagligt låg vikt på kuporna. Det fick bli några foderramar för att hålla svälten från dörren.
Veckan efter kom vi in i midsommarveckan och då var bisamhällena redan färdiga i sin utveckling och stod redo att börja med insamlingen av vinterns honungsförråd. Då började hallon och lingon att blomma. Jag skulle den veckan flytta två samhällen till vår parningsplats i Gisselås och for ut till en bigård ½ 11 en kväll och möttes av en aktivitet som hade varit en imponerande syn mitt på dagen. Jag hörde bisurret 50 m från kuporna. När mid-sommaren var över var mina lådor slut och draget stod bara i sin linda!
När juli gjorde sitt intåg for jag runt för att försöka skatta några ramar. Bina hängde i flustren och jag var mer än orolig för svärm-ning. Honungen var dock inte färdig så det var bara att hoppas på mirakel. Den 3. juli gjorde jag första skattningen – ett fåtal ramar från varje kupa. 2 dagar senare gick det att plocka några till och så höll det på ända till den 25 juli då en avmattning kunde noteras. Några kyliga nätter satte stopp för nektarflödet i mjölkörts-blommorna. Helt slut var dock inte draget. En svag viktsökning kunde noteras några dagar in i augusti.
Och svärmningen uteblev! Om det är så att de många stilla drottningbyten som jag sett i år i mina samhällen i stället hade svärmat hade året varit normalt på den fronten. Men bina hade inte tid till några svärmtankar trots att trångboddheten var besvärande.
Fjolårets tråkiga temperament märktes även i våras. Endast ett fåtal samhällen låg i närheten av en fyra. Huvuddelen hade en tvåa vid något tillfälle. Runt midsommar skedde dock en förbättring, vilket var välgörande för biarbetet. Att skatta utan slöja gjorde besöken i bigårdar-na betydligt skönare. Ändå kan jag påstå att bioverallen har varit konstant blöt i sommar och det beror inte på något regn. Någon torka har vi dock inte haft. Åskregnen har gjort sitt för att hålla naturen frisk och grön. Hammerdal låg förresten som riksetta i nederbörd vid något tillfälle i juli.
Biåret 2003 har således hjälpt oss biodlare på ett maximalt sätt. Jag tror knappast det kan bli bättre förutsättningar. Ska vi få märkbart större skördar måste vi ha andra bin med högre kapacitet.
har också gått lätt i sommar. Enda problemet har varit att kassetterna fyllts med så mycket honung att det varit besvärligt att inspektera dem. Enligt grundregeln ska ju kassetter placeras i skuggan men under årens lopp har jag märkt att de som står soligast lyckas bäst. I år kostade den erfarenheten några kakfall.
Liksom i fjol hade vi vår drottningparning i byn Gisselås, som ligger någon mil no Ham-merdal. Dit fraktade vi 4 samhällen med härstamning av Hammerdal-linjen. Ett sam-hälle hade en drottning, som var uppdragen från en kakbit jag fick av Ingvar A 2002. Mormor är den berömda IA9707. Tyvärr visade den inte något vidare temperament. Den liksom de 3 andra har klassats med en 2:a, men antalet 2:or är fler i detta samhälle än i de andra, vars gren kom hit i mitten på 90-talet från Ingvar A med arvet IA96411. Modern till dessa tre drönarsamhällen har gjort stor succe hos två nybörjare i Aspås. De har fått fina skördar och har dessutom ökat ut bigården med snälla och lättskötta bin.
Trots det stickiga temperamentet gjordes en odling på kakbitsdrottningen. Huvuddelen av dessa hamnade hos Hans Jonasson i Strand.
För övrigt odlades det på Krokvåg, SolbergML, Tage2, Enerup och de 2 nykomlingarna Frösön och Rödön. Rödön är en besvikelse och kanske ska vi där börja om från början. Årets odling får avgöra.
Under de 2-3 senaste åren har jag märkt en försämring av temperamentet hos mina bin och detta kanonår har måhända lärt mig något. Åtminstone har jag fått en liten teori om orsaken. Vi har ju under ett antal år utnyttjat Solberg och Fyrås som parningsplats med drönardominans av SolbergAJ, som alltid gått bra hos Arvid Johansen och alltid varit ett nöje att besöka. I år, då förutsättningarna varit suveräna i stort sett överallt, har inte kupan hos Arvid J varit speciellt anmärkningsvärd. Hon ar varit bra, men inte bättre än många andra.
Det
kanske är så att vi snarast ska snegla på de drottningar som är bäst p
å de svagaste drag-platserna – i goda draglägen är de flesta bin bra och således inga bra platser att göra urval på. I sammanhanget måste jag också ge Ingvar Pettersson en kredit – han har länge varnat för linjen och helst sett att vi inte utnyttjar den för avel. Jag ser Ditt smile och väntar mig att få höra det berömda ”Vad var det jag sa” nästa gång vi träffas!