BRA SÄSONG FÖR NORDBI I VÄSTERBOTTEN 

När försommarvärmen dröjde och bina kurade under svala, regniga junidagar då var det många som misströstade och spådde ännu ett svagår för biodlingen i norr. Men en och annan som var med när det begav sig drog sig till minnes rekordåret 1982 då nektarn flödade i Västerbotten. Även det året började tveksamt med svalt och regnigt försommarväder för att precis som detta år helt byta skepnad efter midsommar. Då kom värmen för att sedan stanna under hela dragperioden. Torkan var hotande nära men tidvis hög luftfuktighet och en hel del magasinerad markfukt bäddade för ett starkt drag. Många biodlare tvingades tillbringa vackra sommardagar i snickarboden där de extra ramar som skulle kommit till i lugn och ro under mörka vinterkvällar nu i hast måste fram alltmedan bina fyllde alla tillgängliga utrymmen i kuporna med honung.

Drottningodlingen

Vi som samarbetar med drottningodlingen här i umetrakten brukar schemalägga aktiviteterna i förväg så att de långväga transporterna till och från parningsstationen i Hästliden ska kunna samordnas. I år hade vi räknat med tre samordnade odlingsomgångar med 2 veckors intervaller. Det kan tyckas långt med två veckor mellan omlarvningstillfällena under en kort säsong men på så vis kan antalet 20-milaresor till parningsstationen minimeras och kasettbina utnyttjas för mer än en odlings-omgång. Vi har också diskuterat möjligheten att ett annat år kraftsamla på bara två odlingsomgångar och att prova transport av drottningceller och drottningar i försändnings-burar. Då skulle vi kunna minimera transpor-terna av parningskupor till och från Hästliden. Sådana resor är ju inte helt riskfria  – i år orsakade värmen några kakfall under vägen.  

Vädret är ju en begränsande faktor för de flesta uteaktiviteter, drottningodling inte minst. Förra året var det inga problem att pricka in optimalt väder under hela odlingssäsongen men det här året började minst sagt ostadigt. Det hade säkert varit bättre att göra annat på national-dagen än att omlarva men nu var schemat lagt och då var det bara att köra trots duggregnet. Vi använde oss av såväl startlåda med efterföljande odling i viseriktigt samhälle som av Ingvar Petterssons metod med direktodling i ett starkt, viselöst samhälle. Båda metoderna gav tillfredsställande resultat. IP:s metod var emellertid den metod som efter en del initialproblem, gav upphov till de flesta av våra drottningar. Såvitt vi kunnat bedöma blev det ingen synlig skillnad på drottningar odlade med dessa båda metoder. Slutresultatet, mer än 200 äggläggande drottningar, var glädj-ande. Mer om detta och om verksamheten vid parningsstationen står att läsa i Sven Carlssons artikel.  

Avelsdrottningar

Till avelsdrottningar valde vi primärt drottningar vars samhällen givits höga betyg i fråga om svärmtröghet, temperament och kalkyngelfrihet och med melliferainslag över 80 procent. Dessutom har vi odlat på några drottningar som representerar ursprungs-stammar som vi bedömer som intressanta men som av olika anledningar är på väg att för-svinna. Dit hör t.ex. Föllinge, Lillvännäs och Hjoggböle. Dessa har dock lägre mellifera-inslag än de 80 % som vi satt som nedre gräns för avelssamhällen. Vi hoppas dock att parning med renrasiga drönare (se Svens artikel om Hästliden) ska ge upphov till ett och annat guldkorn även från det materialet. Hammerdal-stammen tillhör också de underrepresenterade i Västerbotten eftersom det material vi tidigare jobbade med succesivt selekterades bort mest p.g.a en viss benägenhet för kalkyngel. Den enda drottning som blev till från de kakbitar vi fick brevledes under förra sommaren var en trevlig hammerdalare med fina vingvärden. Den kommer från Ingvar Arvidssons material och den har vi också odlat på. 

Umeodlarnas avelssamhällen 2003

 

 

 

 

 

Drottning

Linje

Bedömning ( 1-5 )

Ci

Di

Mell.

 

 

Sv

Tmp

Ky

Mv

Mv

%

PR 00075

LäBJ 8903

5

4

4

1,50

-3,4

97

PR 01051

LäUG 9308

5

4

5

1,70

-3,0

86

PR 01049

LäUG 9308

5

3

4

1,70

-3,1

83

PR 01036

LäUG 9308

5

4

4

1,70

-3,8

90

SC 0206

Staversh. 118

5

4

4

1,62

-2,3

83

PR 02025

Ham IAP10

5

4

3

1,60

-3,1

90

PR 02044

Bygdeträsk

-

-

-

1,64

-3,8

96

ÅJ 0215

Bygdeträsk

-

-

-

1,71

-4,4

96

PR 01025

Bygdeträsk

5

4

4

1,80

-4,0

74

PR 00091

Föllinge

4

4

5

1,60

-2,1

73

JW 00040

Lillvännäs

5

4

5

1,70

-3,6

60

PR 01010

Hjoggb. 8912

5

4

4

1,90

-2,3

41

Testdrottningar och renparningsområden.  

Av årets drottningar har 40 gått som testdrottningar till Janne Westerlunds bigårdar medan 98

sålts som reservatsdrottningar. I övrigt har drottningarna fått en vid spridning från Kiruna i norr till Göteborg i söder. De flesta har dock, som sig bör, stannat i våra två nordligaste län. Det är glädjande att området kring Djupsjö, Nordmaling nu åter kan betraktas som ett renparningsområde i vardande sedan vandringsbiodlingen med buckfastbin upphört där. Conny Hägglund är en expanderande biodlare i ”över 100-klubben” som nu provar ett antal nordbidrottningar i området. Vi hoppas naturligtvis att de nordiska bin han nu förvärvat genom vårt projekt ska hävda sig bra mot de krainerbin han också provar i andra områden. 

Det har också kommit en muntlig rapport angående de testdrottningar av Stavershultursprung som skickades till Per Lundström i Boden förra året. Endast tre av 10 har invintrats detta år och tyvärr har ingen av dem presterat i klass med bigårdens krainerbin enligt Per.

En ny intressant odlare är Bengt Lindblom, som är i färd med att bygga upp en biodling på Hindersön i Luleå skärgård. Vi har skickat några drottningar på prov dit. Tyvärr misslyckades en del tillsättningar i år men vi hoppas på ett fortsatt samarbete för att etablera nordiska bin på ön. Om det slår väl ut kunde det bli en perfekt parningsplats för de norrbottniska nordbina. 

Våra gamla områden Tavelsjö och Sävar fortsätter men visst ser man också svårigheterna att upprätthålla kvalitén på bimaterialet. När vissa odlare värnar om bastardbin och inte byter sina gamla drottningar av osäkert ursprung kommer arbetet att ta sin tid. En mer utbredd insikt om avelsarbetets betydelse skulle inte skada. Vägen dit är nog dessvärre lång och att bara prata i saken hjälper inte. Praktiska demonstationer med bigårdsbesök där man märker skillnad på bra och dåliga bin vore av stort värde i sammanhanget.     

Per Ruth   per.ruth@sofiehem.ac


© Föreningen Nordbi - www.nordbi.org - senast uppdaterad 2004-03-06 23:37