NORDBIKONFERENS I HALLSBERG 2006

Den 11-12 mars 2006 är det dags för nästa nordbikonferens. Vi har den ju vartannat år och har hållit till i Östersund de flesta gångerna. På den senaste annonserade vi att det kanske kunde vara en fördel att alternera mellan t ex Hallsberg, Umeå och Östersund. Östersund ligger ju nästan mitt i Sverige och vi har haft mycket bra priser på Folkets hus. Nu kommer det att bli lite dyrare, men vi hoppas att det inte ska vara avskräckande. Programmet kommer vi att bestämma när vi träffas i styrelsen den 21 januari. Förslag mottages gärna.

Vid mötet i Hallsberg kommer Föreningen NordBi att hålla sitt årsmöte den 11 mars kl 17. Du som medlem är härmed kallad. Motioner skickas till styrelsen och förslag till valberedningen skickas till Stig Sundqvist eller Hjalmar Pettersson.

 

SITUATIONEN I NORGE

Norge har en alldeles utmärkt avelsplan, inriktad på de två viktigaste raserna carnica och mellifera. Buckfastodlarna bedriver sin avelsverksamhet för sig. Birökterlagets avelsarbete, lett av Liv Säter-Myskja, är upplagt så att man bedriver drottningodling vartannat åt på respektive ras. När jag träffade Trond Gjessing i augusti och frågade om hur avelsarbetet fungerade berättade han, att i år var det mellifera som var aktuell. Men mellifera går bakåt, berättade han, och carnica ökar. Detta beror på att melliferabina har dåligt temperament och han såg därför problem med deras fortsatta existens i Norge. Han menade att det kan bli tvunget att ta till embryofrysning för att bevara melliferaarvet för framtiden.

Det här var ju minst sagt ett förbluffande uttalande. För det första så har ju Norge ansetts som bastionen för det nordiska biet och deras förträffliga avelsplan lägger ju lika stor vikt vid det nordiska biet som carnicabiet. För det andra: när gäller temperamentet så vet vi ju att det är den egenskap som är lättast att påverka genom avelsarbete. Den fråga man ställer sig är om man verkligen har kontroll på avelsmaterialet eller om det är ett ”förorenat” material man arbetar med.

Ett annat bekymmer är att det avelsarbete som sattes igång av den dynamiske Olaus Vatne i Rogaland har delvis gått i stå. Olaus är inte frisk och har gjort sig av med sina bin. Vi hoppas att andra drivande och intresserade personer kan ta tag i det som såg så lovande ut och fortsätta Olaus verk.

 

BEKLÄMMANDE OCH LITE HOPPFULLT OM LÄSÖBIET

Hur kan en minister som födevareminister Schmidt i Danmark vara så totalt ansvarslös så att en nationell tillgång som läsöbiet får ödeläggas? Är det oportunism? Tro på att bli populär i vissa kretsar, eller vad kan ligga bakom? Den ”fridlysning” av östra delen av Läsö för läsöbiet, som naturligtvis är helt otillräcklig, har inte upprätthållits. Det finns alltså gula bin kvar i det området. Ingen åtgärd har vidtagits. Är Läsö ett laglöst område?

Danmarks Biavlerforening har tagit sig an läsöbiet och försökt hitta en lösning, vilket jag skrev om i förra numret. Något steg framåt har tagits. Asger Jörgensen meddelar att några samhällen har transporterats ut till Romö och några till Anholt. Det är bara att hålla tummarna och hoppas att det blir en fortsatt lycklig utveckling på detta projekt. Vi hejar på i NordBi!

Ingvar Arvidsson