PROTEIN I VINTERFODRET – EN FÄLLA FÖR BIODLAREN?
Dieter Schürer, Schweiz
Nyligen läste jag boken ”Naturgemässe Bienenzucht” (Naturenlig biodling) av den österrikiske professorn Dr. Moosbeckhofer, och biodlaren Josef Bretschko, från Stocker Verlag i Graz. En av de intressanta delarna som jag fann handlade om brist på proteiner i binas vinterfoder. När bina matas med socker som vinterfoder, kan de påverkas starkt av stress, och i sådant fall uppkommer ett stort behov av proteiner. Men i sockerlösningen finns inget protein. Istället tas detta från kroppsreserven. Denna brist på protein kommer att medföra att bina blir mer känsliga för sjukdomar och varroakvalster, och även livslängden förkortas. Proteinbristen gör sig också gällande på våren då bisamhället måste byggas upp inför den nya säsongen. Reflekterar biodlarna någonsin över dessa saker, och påverkar det deras vinterfodringsaktiviteter?
Vinterfodring
Det är snart dags att börja fundera över hur bina skall få sitt vinterfoder. Sockerlösning eller sockerdeg måste beställas, och foderanordningarna skall ses över. I det skedet borde varje biodlare ställa sig frågan om vinterfodringen, med allt vad det innebär, skulle kunna göras bättre, också ur binas synpunkt. Jag hittade värdefulla utläggningar i denna sak i ”Naturenlig biodling” som är redigerad av Dr Moosbeckhofer, chef för Österrikiska Biforskningsinstitutet. Boken, som nu föreligger i sin sjunde utgåva, skrevs ursprungligen av Josef Bretschko och utgavs första gången 1996. Den är skriven på tyska språket. Boken borde vara obligatorisk läsning för alla biodlare som förstår tyska.
”Naturenlig biodling” framställer biodlingen i ett nytt ljus. Bretschko brukade mäta bi- och yngelmängd över tiden, och ställa dessa i relation till de åtgärder han vidtagit i biodlingsverksamheten. Resultatet blev linjediagram som visade bisamhällenas utveckling, tillstånd och hälsa. ”Naturenlig biodling” har lärt mig en hel del om min egen biodling, och hur mina egna åtgärder påverkar mina bisamhällen.
Ger pollen våra bin tillräckligt med proteiner?
Alla biodlare vet att när temperaturen stiger på våren, och pollen blir tillgängligt för bina, så tar yngelsättningen fart. Detta kräver mycket pollen. Yngel och drottning matas nästan enbart med proteiner som utsöndras från arbetsbinas glandinkörtlar. Det är bara pollen som naturligt ger bina detta protein. När äggläggningen passerat sitt maximum och yngelkurvan vänder nedåt i juli månad, kan man kanske tro att problemet med proteinförekomsten är avklarat för säsongen. Nu är det väl bara vinterfordringen som måste klaras av innan bina kan gå till vintervila?
Alla vet att socker och honung nästan enbart består av kolhydrater, och det är här som Moosbeckhofer och Bretschko menar att vi biodlare begår ett tankefel. Många vetenskapliga studier har ju faktiskt visat att bin med goda proteinreserver blir mer långlivade, och att goda proteinreserver medför en bättre motståndskraft mot sjukdomar och kvalster. I den sockerlösning vi ger våra bin som vinterfoder saknas proteiner helt och hållet. Kombinerat med stressen att dra ner fodret åstadkommer sockerlösningen den brist på proteiner i kroppsreserverna som kan komma att bli fatal i ett senare skede.
Pollen är inte alltid nog.
Efter att ha tagit del av dessa uppgifter, började jag söka på Internet efter ytterligare information. Jag fann flera studier som berörde frågan om proteinets betydelse för binas hälsotillstånd och motståndskraft mot sjukdomar. Pollen är den viktigaste proteinkällan för våra bin. Muskler och många andra delar av kroppen är uppbyggda av proteiner.
I en av studierna slog man fast att uppemot 60% av biets kropp kan vara uppbyggd av proteiner. Sådana bin är härdiga, långlivade och kan samla mängder av honung. Det finns också bin vars kropp endast till 30% består av proteiner. Dessa bin har en kortare livslängd och är inte så dragvilliga. De faller lättare offer för sjukdomar, som exempelvis europeisk yngelröta och nosema.
Speciellt på hösten, när vinterbina utvecklas, är det viktigt med en riklig tillgång på pollen, liksom när bina tar emot sitt vinterfoder. Endast bin vars kroppar till större delen är uppbyggda av proteiner är tillräckligt långlivade och vid så god hälsa, att de kan medverka till att bygga upp kommande säsongs bisamhälle.
Bina behöver flera olika sorters proteiner*. En del av dessa proteiner kan tillverkas av kroppen själv med andra proteiner som utgångsmaterial. Ytterligare några, de kallas livsnödvändiga eller essentiella, måste finnas i födan. De Groot fann i en studie 1953 att speciellt två av dessa essentiella proteiner periodvis förekommer sparsamt i pollen, Valine och Iso-Leucine.
Detta innebär att även om bina finner pollen, så kan brist på en del proteiner ändå uppstå. Det gäller särskilt på hösten när utbudet på pollen minskar, både vad gäller olika typer av pollen, men också med avseende på mängden. Bina kan då komma att behöva hjälp från biodlaren.
Stress förbrukar proteiner.
När är bina i särskilt behov av proteiner? Svaret visar oss när biodlaren särskilt måste vara på alerten. Flera olika forskare har kunnat visa att bin utsatta för stress förbrukar mycket proteiner. Det kan handla om stressfaktorer som ett expansivt yngelklot, många larver att mata, ett kraftigt nektardrag och alltför kalla respektive alltför varma temperaturer. Detta kan vara orsaken till att många samhällen kan dö efter ett kraftigt drag av ljung eller honungsdagg.
På hösten, när vi fodrar våra bin, sammanfaller två av de ovan nämnda stressfaktorerna. Mycket foder skall tas om hand på kort tid, och det sker när temperaturen är låg, åtminstone nattetid. Det betyder att bina är i starkt behov av proteiner i detta skede. Sockret, som ju saknar proteiner, är i detta avseende en otillräcklig föda. Fordringen utgör en stark påfrestning på samhället, och en stor mängd protein förbrukas, vilket kommer att försvaga våra bin.
Effekten blir tydlig; färre larver matas, vinterbinas hälsa påverkas negativt och vårutvecklingen äventyras kommande säsong. Bina blir tydligt mer mottagliga för sjukdomar. På våren kan biodlaren stå framför sina tomma kupor och undra vad som hänt. Det är ju fortfarande fullt med mat i vaxkakorna, men bina själva har försvunnit!
Sojamjöl eller bagerijäst som komplement.
Hur kan vi hjälpa våra bin? Bretschko visar i sin bok (Naturenlig biodling) hur man tillreder sockerdeg med bagerijäst. I amerikanska rapporter på Internet finns exempel på recept där man använder sojamjöl. Det måste vara sojamjöl med låg fetthalt för att bina inte skall drabbas av matsmältningsproblem. Sojamjöl och bagerijäst kan ge bina det tillskott av proteiner som de så väl behöver. Dessa ingredienser innehåller nämligen höga halter av de essentiella proteinerna Valine och Iso-Leucine. Var dock försiktig! Proteiner kan överdoseras. För att ett bi framgångsrikt skall kunna smälta födan får den inte innehålla mer än 20% protein. Mer än så kan vara farligt!
Översättning Per Ideström
* Apotekets hemsida: Proteinerna är uppbyggda av 20 så kallade aminosyror. Åtta av dem kan
inte bildas i kroppen, utan måste tillföras genom maten. De kallas därför livsnödvändiga eller essentiella aminosyror. Ett proteins kvalitet beror på hur mycket essentiella aminosyror det innehåller.
Dieter Schürer, Frauenfeld, d.schuerer@imkernews.ch
Moosbeckhof
er/Bretschko, ”Naturgemässe Bienenzucht” Stocker Verlag, Graz, 1996